15 minutes of fame

I två timmar stod jag på toppen av en u-båt. Folkmassorna hyllade mig med honnör. Kamerablixtarna flashade när jag åkte förbi. Jag fick stå där och se dryg ut i 2 timmar. Jag trivdes.

Ångest

Jag önskar att jag inte hade koll på veckan jag har framför mig. Att jag kunde ta en dag i taget. Men nu råkar jag veta precis vad som väntar, och det ger mig ångest. Det är inte  bara det att jag kommer jobba ungefär 13 timmar per dag, det skulle jag kunna stå ut med. Det jobbiga är att inget av det är planerat. Jag har inte haft tid att göra det jag borde, så därför står jag här och ska ta emot gäster från hela Sverige, ska ge våra engagerade en tacksittning och presentera mig själv för att få bli omvald. Och inget av det har jag hunnit planera. Jag hoppas att en plötslig våg av talang i höftskjutning kommer över mig, för annars vet jag inte hur det ska gå.