Archive for augusti, 2009

h1

Squash – inte bara en grönsak

26 augusti, 2009

Tidigare i mitt liv har jag förknippat ordet ”squash” med mat och inget annat. Men för någon vecka sedan fann jag mig plötsligt i en squashhall. Inte ett ställe där man odlar squash. Man spelar squash.

Tappra Baronen gav sig på att försöka lära mig att spela. 40 minuter och mycket skratt och frustration senare konstaterade vi att det nog kan ta ett tag. Sedan genomled jag ett par dagar av den värsta träningsvärk jag någonsin upplevt. Som någon uttryckte det – ”Sara har ont i stjärten, och det är Baronens fel”. 

Men jag tyckte ju ändå att det var roligt, och träningsvärk brukar ju ha en tendens att avta vid upprepad aktivitet. Så det är klart att jag skulle spela igen! Och igen, och igen. Och jag verkar vara en person som, när jag väl bestämt mig, gör saker ordentligt. Så innan gårdagens pass gick jag och köpte mig ett alldeles eget Wilson-squashracket. Och skor med vit sula. 

DSC00220

Början av passet gick inte sådär jättebra, men en muskelbristning och ett byte till en nybörjarboll senare så började jag få till några skapliga träffar. Muskelbristning, ja. Musklerna var inte riktigt återhämtade sedan förra passet.. Och jag har nu lärt mig att det kan vara bra att värma upp ordentligt innan. Blev inte så farligt till slut, men riktigt ont gjorde det. 

Jag ska nog kunna bli bra på det här tillslut, trots min ovana att hantera ett racket. Utmaningen ligger nog i att pusha Baronens tålamod, för det lär dröja ett tag innan vi kan spela matcher mot varandra. Annars kan man alltid ta sig en privatlektion på squashcenter, det kanske vore något? Vi får se. Bra ska jag bli, på något sätt.

Nästa vecka kör vi igen!

h1

Löpning

15 augusti, 2009

Ja, det här blir ett riktigt långt och tråkigt träningsinlägg. Mest för min egen skull. Men läs gärna ändå, om ni känner för det.

Vi ska springa Göteborgsvarvet 22 maj; jag, Baronen och Timmens man. Det är 2,1 mil, ganska långt med andra ord. En halv marathon. 

För snart två år sedan lyckades Timmens man få mig att börja springa. Då hade jag nästan 30 kg övervikt och hade inte rört på mig på flera år. Sprungit hade jag inte gjort sedan mellanstadiet då man blev tvingad på idrotten i skolan. Han föreslog att jag skulle springa Milspåret i stockholm i maj 2008 och det gjorde jag, efter ett halvårs upptrappande träning. Det var tungt som satan, men jag tog mig runt på 78 minuter och var väldigt nöjd med det. Sedan sprang jag en del under sommaren 2008, men sedan lade jag av och har inte sprungit mycket sedan dess.

För en månad sedan ungefär drog Baronen med mig ut till Vidingsjö här i Linköping, motionsspår i skogen. Redan då – första gången jag sprang på ett år, helt otränad, kapade jag tre minuter på halvmilen från när jag var någorlunda löptränad när jag sprang Milspåret. Bara genom att ha tappat 20 kg i vikt. Då insåg jag att även om just den första rundan var en riktig mardröm där jag på grund av min astma knappt fick luft så skulle jag kunna bli ganska bra på det här med att springa. Någon vecka senare föreslogs det att vi skulle anmäla oss till Göteborgsvarvet. Då skrattade jag högt åt idén, men dagen efter var det nog jag som drev den hårdast.

Så nu ligger jag i hårdträning. Vi är ute och springer varannan dag, jag och Baronen. Timmens man har flyttat till sina hemtrakter så han tränar för sig själv. Och nu börjar jag tycka att det är riktigt skönt att springa ute. Innan har jag föredragit löpbandet, just för att jag lättare kan kontrollera min astma i en vältempererad miljö med lagom luftfuktighet där spåret inte är kuperat. Men nu börjar jag gilla skogen där ute i Vidingsjö. Jag börjar närma mig att kunna kontrollera min andning utan att behöva gå några längre sträckor, och igår tog jag halvmilen på 32 minuter. Det är 6 minuter mindre än för ett år sedan. 

Målet är att kunna ta halvmilen på 30 minuter och milen på 65. Då borde jag kunna klara halvmaran på under 2:30, vilket är mitt mål. Men nu blir det till att börja öka distansen istället för att förbättra tiden. Det är ju ändå allra viktigast att man tar sig runt över huvudtaget. Och jag skulle tro att tiden förbättras automatiskt genom att man vänjer sig vid längre distanser. På söndag springer jag 7,5 km och fortsätter med det ett par veckor. Sedan är jag uppe i att springa en mil en gång i veckan, plus två lite kortare pass på 6-8 km varje vecka. Det tror jag är en bra plan. Innan november ska jag ha sprungit ett pass på 1,5 mil och det sista passet blir det längsta. Då ska jag springa ut till Vidingsjö, ta en runda i 5 km-spåret och sedan springa hem igen. Det är ungefär 6 km ut så då borde jag landa på 17 km. Sedan är det dags för mig att påbörja min ”inomhussäsong”. Min astma gör att jag inte kan träna utomhus när temperaturen sjunker under 10 grader. 

Då får vi se vad det blir för träning. Jag vågar nog inte springa långpass på löpband mer än en gång i veckan, det sliter lite för mycket på benhinnor och knän. Så då blir det annan konditionsträning, kanske lite aerobics och andra gruppträningar. Det blir ett senare problem att lösa. 

Men jag börjar bli riktigt taggad på det här. Längtar ut till spåret istället för att få ångest när skorna snöras på. Jag tar tacksamt emot tips på lite bra löpmusik, det har jag brist på.

Jag lär nog återkomma med lite rapporteringar om hur det går i spåret.

h1

En harang

10 augusti, 2009

Hahaha. Jag är ledsen men det här är bara för roligt. För det första – att min blogg kommer upp som första träff på sökorden ”bröst läkarstudent” är ju ganska roligt. Men om en person söker på de orden, då kan man ju misstänka att denne nog är ute efter att få se ett par tuttar? Och att han (/hon) av någon anledning kanske tycker att läkarstudenter är heta.

Men att den här personen ändå klickar sig in på min blogg trots att det lilla citat som kommer upp på google är ”Det är inte mina bröst ni strax ska få se”. Då är man inte särskilt smart?

Jag kanske är fördomsfull här. Eller bara trött. Det kanske var något helt annat personen var ute efter med ordkombinationen bröst och läkarstudent. Om du läser det här, du som klickade dig hit, så kan du väl ge mig lite klarhet är du snäll. Det vore roligt.

h1

Suck.. nytt iPod armband säljes

1 augusti, 2009

Jag är en klant! Var på Clas Ohlson för att köpa ett iPod-armband som fungerar när man har sin lilla Nike+ mottagare inkopplad. Gick inte att utläsas av förpackningen om den fungerade till Nike+ så jag frågade en personal om han kunde öppna förpackningen så jag kunde testa. När han tagit fram den så ser jag att det  på baksidan går att ställa in själva iPod-fickan så att mottagaren får plats. Eftersom det stod att det var justerbart för Nike+ kände jag inget behov av att testa. Jag köpte armbandet, som personalen då tagit ut ur sin förpackning.

Väl hemma när jag ska testa hur den sitter på armen inser jag – visst fan. Det finns ju olika generationer av iPod nanos. Givetvis fungerar inte min till armbandet… SUCK! Eller I suck. 

Eftersom förpackningen var bruten (eller rättare sagt, jag fick inte med någon förpackning alls) så kan jag ju inte lämna tillbaks den..

Så – någon som vill ha ett alldeles nytt iPod nano-armband som fungerar både med och utan Nike+? Säljes för 250 kronor. Något får jag ju dra av för min klantighet. Kostar 275 hos classe. Kolla bara så ni har rätt generations nano…

DSC00156

DSC00157