Archive for januari, 2008

h1

Bara tomt

27 januari, 2008

Det känns som att himlen ibland fylls av döda fåglar. Som att det enda som finns framför en är ett dött hav som bara blir djupare. Du vet att du skulle kunna ta ett kliv ut, och sjunka till botten.. Det skulle inte finnas någon väg tillbaks, för du har inget i dig som kämpar uppåt. Bara tomhet. Vad är meningen?

 

Och idag är årsdagen för förintelsen. 

Annonser
h1

rysningar

13 januari, 2008

Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat. Du är värd mer än allt fåglarna samlat.
Inga tårar har du fällt, inga sorger har du mött. Sov lille klumpeduns, sov nu sött
Jag säger till alla jag känner om dig, den här klumpedunsen vet mer än mig.
De slänger silverpärlor till svin, må dina dagar bli guld i ditt liv
Dagen vet vad som väntar dig, att natten kommer och hämtar dig. Vägarna som du strövar på nu, där stoppar ingen mur
Somna nu, och spring till världens ände. Sov nu, och må du springa länge.
Somna nu, och spring till världens ände. Sov nu, jag hoppas du springer länge.

h1

livet går om mig

12 januari, 2008

Det är en känsla jag haft ett tag.. Min yngre kusin ska ha en liten i sommar, har varit tillsammans med killen i flera år, har fast jobb och livet går framåt. En gammal vän från skoltiden ska ha barn om ett par månader, och ska jag vara ärlig hade jag aldrig gissat att hon skulle skaffa familj innan mig. Aldrig.

De personer som jag tog emot på universitetet som fadder har nu gått förbi mig i sin utbildning. Mina föredetta klasskompisar tar examen till sommaren.

Min storebror, som tyckte att han missat en del av livet när han jämförde sitt med mitt studentliv, gör nu storkarriär inom brandmanna- och flygyrket och har gått från värnpliktig till insatsledare påväg mot flygledare.

En av mina bästa vänner som befann sig i samma sits som jag för två år sedan har nu fast förhållande sedan ett och ett halvt år och livet rullar på.

Var står jag? Kvar på exakt samma plats som efter gymnasiet. Bor ensam i en liten etta, fortfarande singel, fortfarande med 4-siffrig inkomst. Vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Vet fortfarande inte vad jag ska göra nästa år. Vad hände med tjejen med ambitioner? Vad hände med tjejen som alla visste skulle bli något stort? 

h1

Det är bara som ni tror!

9 januari, 2008

Jag är ingen politiker. Det är många som envist och bestämt hävdar att jag visst är det, men det är bara som de tror. Jag kan ibland framstå som en politiker, en duktig sådan. Men det är bara som det verkar. Det är verkligen bara som det verkar.

I mina ögon är en duktig politiker en person som har andras förtroende, som är framgångsrik i att driva igenom det den tror på och som är förbannat bra på att komma på lysande idéer. Jag har andras förtroende. Jag är framgångsrik i att driva igenom det som jag tror på. Det är dock inte jag som kommer på de lysande idéerna. Jag stjäl andras idéer.

Ofta är det idéer som på ett eller annat sätt dryftas med mig, antingen över en öl eller i mer formella forum. Ibland spinner jag vidare på idén, nästan alltid genom att bolla och diskutera med kloka människor i min omgivning. Det är sällan eller aldrig jag som tvistar till det och förbättrar förslaget. Jag tar det andra säger, skriver ner det och driver igenom det. Men det är inte jag som kommer på idéerna. Man kan se det som att jag är administratören som tar chefens viktiga papper och ser till att de hamnar där de ska. Jag snyggar till högarna lite, lägger dem i en fin mapp och ser till att de hamnar överst i mottagarens hög.. Men det är inte jag som skrivit innehållet.

Jag är ingen politiker. Det är bara som ni tror.

h1

En vanlig natt

6 januari, 2008

Allt är tyst. Det enda som hörs är mitt hjärtas panik. Och mina andetag. Andas lugnt och djupt. Tänd lampan, sitt upp. Kolla pulsen. Andas lugnt och djupt. Det är inbillning, det är inte farligt.. Jag kommer att dö i sömnen! Varför bor jag ensam? Andas lugnt. Gå upp och gå ett varv, kolla pulsen igen. Tillbaks till sängen. Vända på sig. Fötterna domnar, hjärtat kommer att stanna. Blunda hårt och försöka somna. Snabbt. Går upp och sätter på musik, försöker igen. Tittar på klockan, 03.21. Avskyvärt trött, vågar inte somna.

 

Panikångest. Insomnia.

h1

i rätt fotspår

6 januari, 2008

Jag vet inte om ni redan vet om det, men jag har startat ett litet projekt. Eller snarare så har min vice och jag startat ett projekt. Jag ska gå från att inte ha tagit ett löpsteg på 10 år och inte tränat på fyra år till att springa en mil. På sex månader. Vi började i november, och den 20 maj går loppet av stapeln. Det är 135 dagar dit. Jag har fortfarande inte tagit ett löpsteg! Fast det fungerar bra än så länge, jag börjar sakta men säkert komma i form. Mitt främsta mål är att komma i form och bli piggare, men även såklart att förlora en hel del av de 20 kilo jag gått upp. Vi får se hur det går! Men milen ska jag klara. Om jag så ska springa till benen faller av.

Vice har en stor del i det hela.. han är min personliga tränare =). Det är han som lägger upp träningsprogrammet, som peppar och ger dåligt samvete när det är befogat. Han brukar inte behöva göra så mycket mer än fråga ”Har du tränat idag? Promenerat?”.  Eller nicka instämmande när jag säger att jag varit duktig för att jag gett mig ut trots snöoväder eller trötta ben. Men det funkar! Det som är mest imponerande är att jag fortfarande är lika motiverad som för sex veckor sedan, och att det ännu inte varit det minsta jobbigt. Det känns verkligen inte som att jag avstår från saker, eller som att det är en pina att ge sig ut på de där morgonpromenaderna. Det är jag mycket förvånad över, och kan inte riktigt förklara.

 

I alla fall, det är ett projekt som tar rätt mycket av min uppmärksamhet just nu, så det är ju inte mer än rätt att ni får läsa lite om det också! Men vill ni veta mer och oftare, om ni vill skratta åt mig när jag misslyckas, läsa Patriks syn på det hela eller håna mig när jag tycker att det går bra – då är det http://footstep.wordpress.com som gäller.

h1

Insikt

5 januari, 2008

Jag tror att jag har kommit fram till varför jag tvekat så till att bli läkare. Mycket av tvekan finns såklart kvar, och som en annan klok man sade så kommer den nog att finnas kvar till slutet av min AT. Men det är skönt att ha insett vad den beror på.

 

Jag är rädd att mitt liv ska kretsa runt min karriär. Jag är rädd att jag om 15 år ska vakna en dag och inse att jag lagt all min tid och energi på mitt arbete, och känna mig ensam. Om 15 år vill jag ha man och barn.. det kvittar om jag är påväg att bli överläkare eller om jag sliter någonstans på golvet. Jag är rädd att den visionen ska försummas och glömmas bort.