Archive for september, 2009

h1

Barndomshem till salu

13 september, 2009

Det känns lite märkligt att komma ”hem” till mina föräldrars villa och finna den näst intill tom. Tavlor nedplockade, köksskåpen tomma. Halvfulla kartonger i varje hörn, vissnande krukväxter i fönstren. Äppelträdets grenar tunga av frukt som ingen orkar bry sig om.

Det är mitt barndomshem, där jag bott sedan jag var fyra år gammal fram till jag flyttade hemifrån när jag var 19. 15 långa år. Där ligger min älskade lilla kanin begraven, där har jag skrattat, lekt, gråtit och skrikit. Å, vad jag saknade det hemmet när jag först flyttade därifrån. Det gamla bekanta, tryggheten, det välkända. Sedan dess har det fortsatt att symbolisera trygghet för mig. Det har varit den plats dit jag kommit för att stressa ner, koppla av och bara njuta. Inga måsten eller krav längre, där var jag bara på besök. Efterlängtad.

Snart bor det en annan familj där. Någon annan liten tjej kommer att flytta in i mitt gamla rum och göra det till sitt. Kanske kommer de att riva ner gamla tapeter, göra om och göra nytt. Kanske sågar de ner äppelträdet.

Det känns vemodigt. Men samtidigt tror jag att det kommer att bli bra för mina föräldrar, att börja om. Att flytta hemifrån. Och det är väl hög tid för mig att släppa taget. Att inte längre ha kvar mitt flickrum. Det är ändå fem år sedan jag flyttade till en annan stad, och kanske dags att jag blir vuxen. Att se det som att jag åker och hälsar på i Norrköping, snarare än att jag ”åker hem”.

Jag hoppas att huset blir till mer glädje för någon annan.

Annonser
h1

En reflektion om nakenhet

9 september, 2009

Människor i allmänhet verkar tycka att det är jobbigt att vara nakna inför andra människor. Möjligtvis undantaget inför den de älskar eller inom vissa.. hrm.. yrken. Jag påstår inte på något sätt att jag är ett undantag, jag kan också tycka att det är obekvämt att duscha i de stora massduscharna på simhallen eller att behöva klä om på stranden. Eller att klä av mig inför någon i sovrummet första gången, för den delen. Men är det inte egentligen väldigt, väldigt konstigt att nakenhet känns så onaturligt? Vad handlar det om? Skäms man för sin kropp? Är man rädd att inte duga? För inte tror vi väl på allvar att de som ser oss nakna inte sett något liknande förut? Att de ser alla de små brister vi själva är så medvetna om?

Jag har en känsla av att det här förr i tiden snarare handlade om att man ville hålla något ”heligt”, vissa saker var reserverat för ens partner och inte för någon annans ögon. Men nu känns det som en helt förlegad anledning, nu vill folk inte visa sig nakna för att de tycker att det är jobbigt.

Och visst, det finns många som är väldigt stolta över sina kroppar och gärna ligger och spänner på badstranden. Men även i den gruppen är det ganska många som fortfarande är obekväma i att näcka helt och fullt. Nu vet jag ju inte hur det är i herrarnas omklädningsrum, men i damernas är det väldigt snabba steg från handukskroken till duschen och tillbaks.

Det är så konstigt! Jag vet att det låter klyschigt, men i grund och botten är vi ju alla lika dana. Eller åtminstone hälften av oss. Ärligt talat – vem har inte sett en snopp? Eller ett par nakna tuttar? Vad är det som är så konstigt? Jag förstår inte. Det borde ju vara mer obekvämt och avslöjande att visa upp sin personlighet – den har man ju ändå format själv. Men sina privata delar, de kan man ju inte göra så mycket åt. Det är vad det är, och ofta är det ganska genomsnittligt. Och de generella formerna på det hela syns ju även med kläder på. Om det är en sexuell sak så är det fortfarande ganska märkligt.. Det är ju inte själva nakna utseendet som spelar roll, utan snarare hur man för sig. Eller? När man väl kommer till avklädning så har man ju redan passerat något slags första attraktionsstadie, får man hoppas. Vad gör det för skillnad om jag har ett urringat linne som visar hud mot att jag har en tight top som ändå visar alla former? Stor skillnad, tydligen. Just den saken handlar väl mycket om kultur och så, men ändå är det så mycket som kretsar runt denna nakenhet. Jag kunde förstå om det handlade om att visa former, men det är verkligen inte det som det handlar om.

Nej, jag förstår inte. Jag är som sagt lika dan själv, men jag började fundera på saken nu när Trinny och Susannah gjorde ett program på femman där de bildade en gigantisk människostaty av nakna alldagliga människor – de tyckte det var oerhört jobbigt att klä av sig. Sedan trivdes alla plötsligt jättebra när de kommit över den första spärren. Jag tycker verkligen inte att folk ska börja gå omkring nakna, jag tycker det är obehagligt med nudiststränder. Men.. What’s all the fuss about?