Archive for juni, 2011

h1

Framtiden

6 juni, 2011

Den här terminen bedriver jag forskning snarare än studier. Jag undersöker proteinuttrycket i nedre luftvägarna på rökare för att se om graden av oxidering kan ha någon relation till KOL och lungcancer, bland annat. Det är inte relevant för er, men det är många som frågar så nu vet ni.

Det har gått bra för mig under terminen, något som uppmärksammats av mina handledare. Det har gått så pass bra att de anställt mig som forskningsingenjör under sommaren för att fortsätta med projektet och i höst skriva ett manuskript och hoppas på publikation. Häftigt!

Det här innebär också att de investerar lite i mig och nog gärna skulle vilja se att jag fortsätter hos dem parallellt med min fortsatta grundutbildning med sikte på att göra forskar-AT och till slut jobba hos dem såväl kliniskt som med forskning. Min handledare pressar mig lite då och då och skulle nog vilja höra mig säga att det är min plan. Jag lovar inget.

Först och främst har detta fått mig att inse att framtiden närmar sig väldigt snabbt och snart är här. Framtiden är alltså den dagen jag tar examen och måste bestämma mig för var jag ska söka AT och vilken slags AT jag ska söka. AT är läkarnas allmäntjänstgöring som man måste klara av för att bli legitimerad, man roterar mellan olika typer av avdelningar inom ett sjukhus i ungefär 1.5-2 år och skriver sedan ett stort prov som ska bli godkänt. För forskningsintresserade läkare finns något som kallas forskar-AT som utöver de vanliga kliniska ”blocken” även innehåller ett forskningsblock och därför är längre än normal AT.

Sedan har det också fått mig att inse att jag faktiskt ska bli läkare. Det kan låta lite konstigt kanske, det är klart att jag vetat det ett par år nu. Men det jag menar är att jag faktiskt på riktigt kommer att stå där alldeles ensam ute på en klinik och ansvara för andra människors hälsa och överlevnad. Och jag ska göra det ganska snart. Då gäller det att verkligen fundera över vilken sorts läkare man vill bli. Vill jag forska och ägna tid på lab eller vill jag bara jobba med patienter? Vill jag jobba med akut sjuka, utreda kroniskt sjuka eller operera? Vill jag jobba med kroppen eller psyket? Vill jag undervisa? Alla dessa frågor påverkar nämligen det där valet som jag ska göra om bara ett par år. Som jag till viss del behöver göra ganska snart eftersom handledaren gärna vill veta om jag vill ha en framtid hos dem eller inte. För om jag vill forska och undervisa så bör jag söka AT på ett universitetssjukhus. Vill jag jobba med akut sjuka kanske en större stad är att föredra. Och om jag vill jobba med utredningar av ovanliga sjukdomar måste jag välja ett ställe där just denna sjukdom utreds och behandlas. Och hur långt ska dessa frågor få avgöra var jag vill leva mitt liv? Ska man snarare fundera på var man vill bo och sedan på vilka sorts jobb det finns möjlighet till på den platsen?

Som ni förstår är det mycket som snurrar i huvudet. Ingen annan än jag kan ju svara, men det är lite frustrerande att inte ha en aning om ifall jag överhuvudtaget kommer att hitta svaren innan beslut måste fattas. Stressen över framtiden är ibland så överväldigande att jag till och från är övertygad om att jag inte vill bli läkare alls. Tur nog så finns det stunder däremellan då det känns helt rätt. Stunder när jag föreställer mig sitta på en privat liten mottagning där jag har tid att faktiskt prata med mina patienter och se till att de mår bra. Är det kanske där jag har mina svar?

h1

Skrivkramp, morfar och tjejklassikern

6 juni, 2011

Nu var det visst så länge sedan jag skrev här att jag knappt hittar på wordpress längre. Förutom under SFSFUM då jag var aktiv på sfsfum.com och några få sporadiska inlägg på tumblr har jag helt enkelt inte haft någon inspiration eller lust att skriva.

Terminen som gått har varit väldigt annorlunda jämfört med alla mina tidigare terminer som student, jag har nämligen ”skrivit uppsats”. Jag använder små hartassar eftersom det man gör under terminen är att forska, i mitt fall labba, snarare än att skriva. Det här straffar sig så här på slutet, terminen är slut på fredag och jag har inte ens ett utkast till uppsats. Det är några veckor sedan jag slutade labba för att ägna mig åt att läsa artiklar och skriva min uppsats, men någonstans på vägen så låste sig allt. Jag får inte ur mig någonting och vet inte hur jag ska ta mig loss. Svårt, det där.

Den senaste tiden har varit extra tung. Min morfar dog för snart två veckor sedan, och det har känts lite som att trampa runt i sirap. När jag väl hamnar i fåtöljen eller soffan hemma har jag svårt att komma igång igen. Trots att vi inte på väldigt många år haft någon nära relation utan bara setts på födelsedagar och högtider så blir det tungt, mycket tyngre än jag trodde att det skulle bli. Tungt på ett diffust, oklart sätt. Jag antar att det är sådant man får räkna med. Jag hörde en vän berätta att när en anhörig går bort kan man inte räkna med att sorgen och de tunga perioderna någonsin försvinner, men de kommer mer och mer sällan. Jag antar att det stämmer, även när det inte är en av de närmsta som gått bort.

Men jag tänker att det får vara nog med det här från och med imorgon. Då ställs klockan på 07.00 och jag beger mig iväg till mitt arbetsrum på labbet där jag förhoppningsvis kan vara lite mer effektiv med skrivandet.

Vad händer annars då? Jo, det är ju den där tjejklassikern. På lördag går första loppet av stapeln, då ska jag cykla Tjejvättern. Jag ser verkligen fram emot det, jag har fastnat för cyklingen mycket mer än jag trodde att jag skulle. Det är en fantastisk känsla att kunna hoppa på cykeln och sticka iväg ett tiotal mil i valfri riktning. Fyra veckor senare är det Vansbro tjejsim som gäller, och det ser jag inte fram emot lika mycket. Jag är livrädd att jag ska få ångest över det djupa, kalla, strömma och mörka vattnet och inte våga mig i. Och så är jag lite rädd för att jag ska se ut som en överstoppad korv i min våtdräkt, hehe. Det har tyvärr landat i att jag kommer att få köra åtminstone de två första loppen själv då mamma fått en skada som gör att hon inte får träna en tid framöver, det känns tråkigt då det var något vi ville göra tillsammans. Men samtidigt har jag laddat för det i snart ett år, alla avgifter är betalda och det känns onödigt att ställa in helt och hållet. Cyklingen finns det ingen tvekan om att jag kommer att köra, men vi får väl se hur det blir med simningen. Det är lite längre bort och så.

Så, nu vet ni lite om vad som händer i mitt liv just nu. Det är forskning och träning helt enkelt. Och tankar om framtiden, om AT och ST och stora beslut. Det kommer nog mer om det lite framöver.