Archive for februari, 2009

h1

Här är den, den förnedrande sanningen.

11 februari, 2009

Att känna sig fet och oattraktiv. Osexig. Konstant fokus på hur kläderna sitter. Sitter det åt någonstans? Skär det in någonstans? Syns magen för mycket? Många minuter framför spegeln på morgonen, uppgivenhet, ångest. Varför kan inget sitta bra?

Alltid försöka sitta i rätt position, alltid dölja med korsade armar, korsade ben. Sitta obekvämt för att sträcka på magen, försöka se naturlig ut.

Ångest att handla kläder.. Kommer jag i största storleken? Eller får jag gå härifrån igen efter att knappt fått upp största paret jeans över knäna? Inte fått igen dragkedjan i ryggen, knappt fått av mig den alldeles för lilla blusen igen. Ursäkter till shoppingsällskapet ”nja.. den satt inte så bra” eller ”nej, modellen var inte som jag tänkt mig”. Sitter den här klänningen åt för mycket, eller kan ett par slimmade strumpbyxor få det att fungera? Ska jag undvika linnen eller kan jag visa mina armar? Måste kjolen gå ner till knät, eller kan jag visa lite av låren? Nej.. inte jag. Inte nu. Tröja och knälångt. Tighta strumpbyxor.

Smyga med chokladbiten på tåget, folk lär ju tycka att jag borde låta bli sånt. Skynda hem med påsen från tempo, skulle inte vilja att någon såg att jag köpt godis. Pinsamt att killen på pizzerian känner igen mig, jag borde inte vara där så ofta.

Generande att försöka sig på att springa ute bland folk, flåsande, knallröd, dallrande och ändå långsammast. Omöjligt att hitta snygga träningskläder som inte sitter åt. På gymmet ska man ju se sådär obesvärat fräsch ut. Inte fet. Feta människor går inte på gym. Vad har vi där att göra? Uppenbarligen har vi ju aldrig lyckats så bra på den fronten tidigare.. Jobbigt att cykla till skolan. Tänk om någon cyklar förbi mig, förstår att jag inte orkar. Går i backen. Flåsar. Tur att man har astma, så man har något att skylla på.. 

Ja. Jag trivs väldigt illa med mig själv just nu. I över ett års tid har jag intensivt försökt att gå ner i vikt. Försökt, gett upp, misslyckats. Försökt, tappat motivation, misslyckats. Försökt, inte tyckt att det varit värt det, misslyckats. Försökt, blivit deppig, misslyckats. Melodin känns igen från många år bakåt.

Mina kusiner har precis gått ner 20 respektive 23 kilo på 2,5 månad. De har levt på kalla pulversoppor och te. Inget annat. Trötthet och förstoppning är mindre trevliga biverkningar. Men på 500 kcal per dag har de gått ner nästan 50 kg tillsammans. På 11 veckor. Så mitt nästa ”försök” blir detta. 500 kcal per dag i 11-12 veckor. Ingen mat, ingen frukt, ingen fast föda alls. Ingen alkohol. Inget kaffe med mjölk. Minus 21 kg på två och en halv månad. Det är åtta-nio år sedan jag vägde så lite. På lite mer än två månader skulle jag vara där igen. Till sommaren skulle jag komma i min gamla bikini.

Med den horisonten offrar jag gärna en handfull trevliga mat- och vinkvällar, ett gäng menlösa fyllor och mjölk i mitt kaffe. Jag slipper lägga tid på att laga mat, jag sparar en massa pengar som annars hade druckits upp och jag blir mig själv igen. Jag får tillbaks en stor dos självkänsla. Får lov att känna mig sexig igen. Jag hoppas att alla förstår hur mycket det betyder för mig, hur viktigt det är. Hur sinnesjukt det än må låta. Jag hoppas på en stöttande skara, även om de uppmuntrande orden inte är ärliga.