Archive for maj, 2009

h1

Självbild

31 maj, 2009

Det finns en sak jag funderat ganska mycket på nu på sistone. Det handlar om hur man ser på sig själv, bilden man har av sig själv i huvudet. Och nu pratar jag rent fysiskt. Jag har alltid varit överviktig. Det är bilden jag har av mig själv.. Jag har alltid, alltid sett mig själv som överviktig. Större än alla andra. Eller ja.. större än majoriteten iallafall. På sistone har det stämt, om jag ser på det rent konkret så är det så – jag har varit större än de flesta. Men jag tror att de flesta av oss har en fast bild av sig själv, som inte förändras lika snabbt som det yttre.. Åtminstone är det så för mig. Jag har haft en bestämd storlek som jag alltid sett mig som. Så när jag vägde mindre än så tyckte jag fortfarande att jag var överviktig, och senare åren när jag gått upp 20 kg såg jag mig själv som mindre än jag faktiskt var. När jag nu ser på bilder från något år bakåt så är det första gången jag ser hur enormt stor jag var.

Nu har jag gått ner 18 kg och jag tror att den där inre bilden jag har av mig själv för första gången börjar förändras. När jag senast låg på den här vikten kände jag mig stor och fet, det kommer jag ihåg. Det var på gymnasiet någon gång. Men nu känns det inte så.. Det är nog för att jag har lite annat att jämföra med. Det räcker med att jag tittar ett halvår bakåt så är det en oförståelig skillnad. Nu känner jag mig inte smal, men jag känner mig normal. Jag är inte obekväm i mig själv längre, jag känner mig inte stor. Det är en fantastisk känsla. Jag har fortfarande 8 kg att gå ner, men jag känner redan hur stor effekt det har på min självkänsla. Nu trivs jag i min kropp.

Annonser
h1

Pretenta-koma

31 maj, 2009

Välbekant känsla.. Om ett dygn är det över och helt väntat inträder pretenta-koman. Helt plötsligt tar det stopp, det går inte att få in en enda mening till. Jag har alltid gillat den känslan. Ofta är det ganska frustrerande för jag vet att jag har mycket kvar jag hade behövt läsa, men nu är det inte längre upp till mig. Nu lägger jag ifrån mig böckerna och låter det vara upp till ödet. Nu handlar det om att få rätt frågor på tentan. 

Nu går jag ut och lägger mig i solen en stund. Jag tror att det ger minst lika mycket som att läsa en timme till. En utvilad hjärna är mer värt än detaljer om synovialleder. Det tror jag på!

h1

Ragga på bröllop?

30 maj, 2009

Om två veckor ska jag vara fotograf på Man of the hours systers bröllop. Jag har vetat om det någon vecka nu och har börjat se fram emot det ordentligt. Jag har aldrig varit på bröllop. Eller jo, det har jag ju faktiskt. Men den gången var jag 3 år gammal och brudnäbb på mor och fars bröllop, kommer inte ihåg speciellt mycket av det.

På 3an går just nu ”Fyra bröllop och en begravning”, en film jag sett otaliga gånger förut. Inte så mycket för att den är extraordinärt bra, utan mer för att den är behaglig att se om.

Bröllop presenteras på ett ganska likartat sätt i många filmer. Alla singlar som går dit, allra helst brudtärnor och marskalkar, förväntar sig att kunna träffa någon ny – någon som de kommer att stå vid altaret med nästa gång det är dags för bröllop. Eller åtminstone någon de spenderar natten med. Jag har alltid tyckt att det verkat så konstigt det där med att många förväntar sig att hitta ragg på bröllop. Är det inte ganska troligt att runt hälften av personerna där troligtvis är ens släktingar? Och andra hälften släkt till någon som just gifts in i din familj, som du åtminstone på pappret just blivit släkt med?

Sen finns det ju sådana som jag, som råkar befinna sig på ett bröllop utan någon större relation till övriga personer som är där. Men hur lätt är det då att smälta in, ha roligt och våga ragga på någon? Nej.. Det är nog en ganska märklig bild man får av bröllop när man tittar på filmer som denna. Självklart är det trevliga fester, det handlar ju ändå om att fira kärlek och glädje. Men jag tror inte att man ska förvänta sig att träffa sitt livs kärlek när man går på bröllop.

Kanske är det därför filmerna nästan undantagslöst till slut visar bilder på alldeles för onyktra, gråtande och bittra singlar, sittandes ensamma vid ett tomt bord? Själv kommer jag att vara sysselsatt med min kamera. Det är ju ändå därför jag är där!

h1

Nytt utseende

30 maj, 2009

Jag håller på och fixar lite med den här bloggen, som ni kanske ser. ”Glasbubblor, kaos och bitterhet” har följt mig länge men det känns inte riktigt som att det representerar varesig mig eller innehållet på den här sidan längre. Vet inte riktigt om jag hittat rätt än, med hjärtslag och mörker. Men det känns mer passande iallafall. Har ni några tips, ni som känner mig?

Vad tycker ni om min header?

h1

Visualisera?

30 maj, 2009

Jag har svårt att avgöra om det är positivt eller negativt att vara väldigt visuell i sitt lärande. Jag är sådan. Jag ritar figurer, gör blockscheman och skissar på allt möjligt.. Att bara läsa text, eller skriva text för den delen funkar inte riktigt för mig. 

Så när jag nu sitter och pluggar inför tentan på måndag blir det helt enkelt en hel del ritande. Jag vet inte om det tar onödigt mycket tid, vet inte om det ger tillräckligt mycket extra. Men det känns inte som att jag skulle ha en chans att komma ihåg allt annars. De som känner mig vet att jag är oerhört dålig på att komma ihåg namn, och det gäller tyvärr inte bara människor. Bilder däremot minns jag, jag kan se dem framför mig. Allra helst om jag har ritat dem själv ett par gånger.

Så just nu kan man se ganska många sådana här inslag i min lägenhet. Allt från bilder i mina anteckningsblock till stora postrar på väggarna. Jag hoppas verkligen att jag kommer att kunna se dem framför mig på tentan. Och ännu mer hoppas jag på att det är rätt bilder jag försökt memorera. Att det är just de frågorna jag får. Håll tummarna för mig!

 

Mycket ritande blir det!

h1

Sommar!

30 maj, 2009

Jag har inte ätit mariekex på ganska länge. Av någon anledning så blev jag väldigt sugen idag, och gick ner till kvartersaffären och köpte ett paket. Jag förstår inte varför jag inte fallit för det oftare! De är ju helt fantastiskt goda i all sin enkelhet. Underbart till en kopp kaffe. Framförallt är det för mig smaken av sommar och segling. Så för en liten stund lyckades jag drömma mig bort från tentaplugg-bordet, bort till en segelbåt i solen.

 

DSC00079

h1

”Sara, läkarstudent”

29 maj, 2009

”Nu för tiden läser hon till läkare, och det borde ju ge uppslag till texter”, skriver Baronen om mig i sin blogroll. Det fick mig att fundera lite. Det är klart att det väcker lite tankar, det här med att läsa till läkare. Det väcker många tankar som jag diskuterat med andra, men ännu fler som jag hållit för mig själv. Det har inte riktigt slagit mig att jag skulle kunna skriva ner dem. 

Att skära i en människa. Att hantera döden. Att hantera ångest. Att tjäna mer än andra. Att bli en förebild. Att ta på sina klasskompisar. Att få förtroende. Att offra sin fritid? 

Jodå.. Några uppslag poppade minsann upp. Just nu är jag lite för trött. Just nu har jag lite för mycket tentaångest. Men snart så kommer det nog att börja droppa in lite inlägg om att vara läkarstudent. Det är ju ändå en ganska stor del av mitt liv just nu. Och ganska många år framöver.