Archive for juli, 2009

h1

Nu jävlar…

31 juli, 2009

…ska här springas!

göteborgsvarvet

Annonser
h1

Problemlösning?

29 juli, 2009

Jag vet inte riktigt hur jag lyckas, men självklart är det åter fullständigt kaos i min lägenhet. Och idag ringde all-transport och sa att min nya soffa kommit. 

Så nu har jag lagt ut annonser om mina gamla möbler på studentanslagstavlan och hoppas kunna bli av med dem där. De ligger på en sida här också, om någon av er skulle vara intresserad. Och så har jag slutat äta mat igen och tänker mig att det är ett steg närmre till att åtminstone inte skapa MER disk än den jag redan har. Men det måste fortfarande städas. Vore ju skönt att ställa in den nya soffan i en städad lägenhet. Den största frågan är – var fan gör jag av min gamla soffa till jag får den såld? Undrar om det finns plats på kårhuset kanske. Det är ju knappast så att jag har plats att trycka in en extra soffa i min lilla etta, ens under en kort period.

Och det börjar bli riktig panik med jobbet nu. Ligger efter och nästa vecka ska jag träffa chefen efter hennes semester. Då bör jag ha en hel del att visa upp. Så jag skulle ju behöva jobba 9-10 timmar per dag fram till tisdag nu. Och då blir det inte städat. Svårt det här.

Jag har dessutom skaffat mig en basketboll, så det enda jag VILL göra är att gå bort och spela lite. Eller ut och springa. Men jag måste ju styra upp det här med att hämta soffan, på något sätt. Min far har en skåpbil som tillhör firman, men för att kunna låna den behöver jag hans nyckel till jobbet. Den är i hans nyckelknippa, i hans ficka på en segelbåt i Östersjön. Kan bli komplicerat. Jag är tveksam till att vi får in en soffa i brors folkabuss. Nej.. vet inte riktigt hur det blir med det här. Får ta och ringa Baronen, han brukar vara bra på att hitta på lösningar. Om inte annat ska jag dra med honom ut på en löprunda. 

Jag återkommer med lösningar!

h1

Äntligen inrett!

13 juli, 2009

Ni minns kanske bilden jag lade upp på min mycket ostädade, röriga lägenhet? Nu är det åtgärdat! Jag nöjde mig såklart inte med att bara städa, utan jag har möblerat om ordentligt och bytt ut en del möbler. Även tvättat fönster och bytt gardiner.

Vad sägs? Här får ni en klassisk ”before and after”-shot. Tyvärr inte riktigt i samma vinklar, men ni hajar. Förut stod soffan under tavlan och sängen där soffan står nu. Bordet och skrivbordsstolen stod i sovalkoven dit sängen nu har återvänt.

 

Efter ommöblering, men innan ny inredning.

Efter ommöblering, men innan ny inredning.

 

Nya gardiner, ny palm

Nya gardiner, ny palm

Nytt soffbord, ny matta.

Nytt soffbord, ny matta.

h1

Loppis

13 juli, 2009

I fredags ringde min kusin och frågade om jag inte kunde följa med henne och stå på ”loppis” på lördag förmiddagen. Jo, visst. Jag hade ju ett par lådor på vinden som jag lagt undan just för att försöka sälja. Hon kom och hämtade mig och mina lådor i Linköping och sedan stod hon utanför föräldrarnas villa klockan 05.30 på lördag morgon. Man var ju tvungen att komma tidigt för att få plats. Vi lastade ur vårt bord och vår klädställning och började plocka upp porslin, barnkläder, jackor och klänningar. Innan vi ens hunnit öppna andra lådan var folk där och rev i kläderna. Jo, det var ju märkessaker vi sålde.. Så blir det när man går ner en massa kilon, de passar helt enkelt inte längre. När regnet började ösa ner runt 11 gav vi upp och packade ihop det vi hade kvar och gav oss iväg. Väl hemma räknade jag ihop förtjänsten till drygt 1100 kronor, klart godkänt! Kusinen fick nog inte ihop riktigt lika mycket på barnkläderna. 

DSC00128

 

Jag själv går aldrig på loppis och har den generella inställningen att där finns bara skit. Men denna gång köpte jag faktiskt något. Ett dockhus! Tidigare nämnda kusin är mamma till Alwa som jag skrivit om här tidigare. Alwa fyller 1 år nästa vecka, och ett dockhus är perfekt.

När jag kom hem igår tog jag tag i att måla huset, man vill ju ändå sätta sin egen prägel på det.

Så här blev det!

h1

Psykopat?

10 juli, 2009

Jag vet inte om jag ska skratta eller bli lite smått skraj när folk lyckas komma till min blogg genom att söka på ”psykopat läkarstuderande”. Är det något jag har missat här?

mestsokta

h1

Och en Nemi..

9 juli, 2009

Den här känns passande idag.

 

Den är för stor, så ni får klicka på den.

Den är för stor, så ni får klicka på den.

h1

När motivationen tryter

9 juli, 2009

Jag undrar hur jag har blivit sådan jag är. När personer i min omgivning har svårt att hitta motivation, svårt att komma fram till varför det skulle vara värt att anstränga sig för något brukar jag fråga dem om de är nöjda. För om man inte är nöjd är det skäl nog att ändra på något, att agera, att åtminstone försöka.

Själv har jag förmågan att göra precis tvärtom. När jag är som minst nöjd har jag svårast att motivera mig att ta tag i det. Och när jag börjar närma mig att bli nöjd – då slutar jag plötsligt med det som verkar fungera och faller tillbaks till att inte vara nöjd. Jag skulle vilja säga att det bara gäller vissa delar av mitt liv, men ju mer jag funderar desto närmre kommer jag att konstatera att det gäller allt jag gör. Att aldrig göra det där allra sista som gör att man blir nöjd. Jag skrev för länge sen lite på samma tema, men då hade jag nog inte kommit lika långt i min självrannsakan som jag har nu. Då spann jag vidare på att jag alltid lämnar sista tuggan på tallriken, sista klunken te i muggen. Aldrig gör den där sista lilla saken som gör att köket ser helt rent ut, hur lätt det än vore i förhållande till allt jag skurat fram till dess. Varför är jag sådan? Det vore så sinnessjukt skönt att någon gång känna sig nöjd. Med vad som helst! Nu har jag gått ner 18 kg – jättebra. Jag har 8 kg kvar, vilket inte är mycket i förhållande till de 18 jag redan klarat av. Men nu har jag slutat att ens försöka. Varför? 

Jag kom så pass långt i min löpträning att det började kännas roligt, jag började förbättra mina tider – då slutar jag. Varför?

Jag städar min lägenhet, köper nya möbler och möblerar om. Skruvar upp TV:n på väggen och gör en massa sådana saker som man annars brukar skjuta på. Sedan kopplar jag in stereon ståendes mitt på golvet med sladdar över hela rummet, istället för att ställa den där den ska stå och dra sladdarna längs med väggarna. Varför?

Det är ofta marginellt jobbigare att göra saker så som de borde göras, och jag skulle må så oerhört mycket bättre om jag någon gång nådde mina mål. Det vet jag ju, jag är inte dum. Så varför gör man det inte? När bestämmer man sig för att det är ett bättre val att äta den där pizzan istället för en sallad, att ligga på soffan istället för jobba och att sitta vid datorn istället för träna? Att ställa den smutsiga tallriken på bänken istället för i diskmaskinen? När bestämmer man sig för att svika sig själv?

Jag kan bara hoppas att de här något dystra tankarna får mig att vakna med ny motivation i morgon. Det kanske är det som är grejen förresten. Att lära sig att göra saker utan att vara motiverad till det, att göra det bara för att man borde. Är det den slutsats jag måste dra? Hur länge orkar man hålla på så?