h1

Min saxofon och jag

5 juli, 2009

Nu är det snart ett år sedan jag köpte min saxofon. Min efterlängtade saxofon, mitt dröminstrument. Så länge jag kan minnas har jag velat spela saxofon. Det var först i höstas jag insåg att det nog var en dröm man skulle kunna förverkliga.

Jag minns hur lycklig jag blev när jag lyckades få ljud i den första gången. En ren ton! En, två, tre olika toner. Det är till en början samma fingersättning som på blockflöjt som jag spelade för många år sedan, så lite minnen kom tillbaks till mig.

Jag märker fortfarande att lite sitter i. När jag ger mig på en låt som jag tidigare kunnat på blockflöjt löper fingrarna lite lättare, det sitter kvar där någonstans. Jag behöver inte tänka lika mycket.

Men sen har det en lite större betydelse vad man gör med munnen när man spelar saxofon. Det är där jag har lite bekymmer. Sedan jag skaffade min sax har jag letat efter någon som kan ge mig saxofonlektioner. Tyvärr alldeles utan framgång, det verkar inte finnas någon saxofonlärare alls i regionen. Jag tror att jag behöver träffa någon som kan lära mig hur jag ska öva upp min blåsteknik och vad jag ska tänka på.. Det går till en viss gräns, men sedan har man gått igenom det man kan lära sig på egen hand.

Ett annat bekymmer jag upptäckte tidigt är min avsaknad av kunskap om musikteori. Om skalor, transponering, melodik och liknande. Jag inser mer och mer att det skulle underlätta mycket för mig om jag kunde mer om detta. Eftersom jag aldrig tidigare varit speciellt ”musikalisk” så har jag det inte med mig sedan tidigare. Jag jobbade ju lite med noter när jag spelade flöjt, men mer än så är det inte.

DSC00108Just nu har jag lånat lite nybörjarböcker på stadsbiblioteket som jag arbetar med. Jag spelar låtar som Amazing grace, The rose (ni vet, ”some say love, it is a river..”), Idas sommarvisa och lite mer på den nivån. Men jag har svårt att se att jag kan ge mig på några svårare låtar innan jag fått ett par lektioner. Börjar känna att tekniken tryter, jag får jobba hårdare än jag borde behöva.

Mina grannar är det nog mest synd om. Men de får nog igen sen när jag blivit en stor jazz-stjärna! Då får de njuta istället för sätta bomull i öronen.

Annonser

4 kommentarer

  1. Kul att höra. Uppfylla drömmar r bra. Häftigt att du vågar försöka.

    Jag gillar starkt det faktum att du lämnat ett kommentarsfält på din lapp. Stort.


  2. Hehe, ja det var ju kommentarer och önskemål jag bad om! Man är ju inte gammal kårräv för inte :)


  3. […] de inte tagit bort luddet i torktumlaren. Men se vilka fantastiska grannar jag uppenbarligen har! I det här inlägget kan ni se lappen jag satte upp och mina funderingar om mitt saxofonspelande stör mina grannar. Nu […]


  4. Hej!
    Vet inte riktigt om den här bloggen fortfarande är aktiv, men mitt svar gäller inlägget Min saxofon och jag. Jag driver en saxofonskola sedan några år tillbaka i Stockholm. Du kan läsa mer på min hemsida http://www.saxofonskolan.se
    Hälsningar Anders



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: