h1

Framtiden

6 juni, 2011

Den här terminen bedriver jag forskning snarare än studier. Jag undersöker proteinuttrycket i nedre luftvägarna på rökare för att se om graden av oxidering kan ha någon relation till KOL och lungcancer, bland annat. Det är inte relevant för er, men det är många som frågar så nu vet ni.

Det har gått bra för mig under terminen, något som uppmärksammats av mina handledare. Det har gått så pass bra att de anställt mig som forskningsingenjör under sommaren för att fortsätta med projektet och i höst skriva ett manuskript och hoppas på publikation. Häftigt!

Det här innebär också att de investerar lite i mig och nog gärna skulle vilja se att jag fortsätter hos dem parallellt med min fortsatta grundutbildning med sikte på att göra forskar-AT och till slut jobba hos dem såväl kliniskt som med forskning. Min handledare pressar mig lite då och då och skulle nog vilja höra mig säga att det är min plan. Jag lovar inget.

Först och främst har detta fått mig att inse att framtiden närmar sig väldigt snabbt och snart är här. Framtiden är alltså den dagen jag tar examen och måste bestämma mig för var jag ska söka AT och vilken slags AT jag ska söka. AT är läkarnas allmäntjänstgöring som man måste klara av för att bli legitimerad, man roterar mellan olika typer av avdelningar inom ett sjukhus i ungefär 1.5-2 år och skriver sedan ett stort prov som ska bli godkänt. För forskningsintresserade läkare finns något som kallas forskar-AT som utöver de vanliga kliniska ”blocken” även innehåller ett forskningsblock och därför är längre än normal AT.

Sedan har det också fått mig att inse att jag faktiskt ska bli läkare. Det kan låta lite konstigt kanske, det är klart att jag vetat det ett par år nu. Men det jag menar är att jag faktiskt på riktigt kommer att stå där alldeles ensam ute på en klinik och ansvara för andra människors hälsa och överlevnad. Och jag ska göra det ganska snart. Då gäller det att verkligen fundera över vilken sorts läkare man vill bli. Vill jag forska och ägna tid på lab eller vill jag bara jobba med patienter? Vill jag jobba med akut sjuka, utreda kroniskt sjuka eller operera? Vill jag jobba med kroppen eller psyket? Vill jag undervisa? Alla dessa frågor påverkar nämligen det där valet som jag ska göra om bara ett par år. Som jag till viss del behöver göra ganska snart eftersom handledaren gärna vill veta om jag vill ha en framtid hos dem eller inte. För om jag vill forska och undervisa så bör jag söka AT på ett universitetssjukhus. Vill jag jobba med akut sjuka kanske en större stad är att föredra. Och om jag vill jobba med utredningar av ovanliga sjukdomar måste jag välja ett ställe där just denna sjukdom utreds och behandlas. Och hur långt ska dessa frågor få avgöra var jag vill leva mitt liv? Ska man snarare fundera på var man vill bo och sedan på vilka sorts jobb det finns möjlighet till på den platsen?

Som ni förstår är det mycket som snurrar i huvudet. Ingen annan än jag kan ju svara, men det är lite frustrerande att inte ha en aning om ifall jag överhuvudtaget kommer att hitta svaren innan beslut måste fattas. Stressen över framtiden är ibland så överväldigande att jag till och från är övertygad om att jag inte vill bli läkare alls. Tur nog så finns det stunder däremellan då det känns helt rätt. Stunder när jag föreställer mig sitta på en privat liten mottagning där jag har tid att faktiskt prata med mina patienter och se till att de mår bra. Är det kanske där jag har mina svar?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: